Söndag igen

Då var det helg igen och vi har nu varit här i en månad snart.. Känns helt sjukt. Vart tog tiden vägen?
Vi har fortfarande inte öppnat avdelningen (big surprise) och kommer inte göra det imorn heller (tyvärr Evelina, du vann inte heller) ;) Nu är nästa mest realistiska öppningsdatum måndag om en vecka, dvs 7 oktober. Fortsättning följer..

Här är det varmt igen och vi ska snart dra till badet. Gud så härligt! Jag får panik av att spendera lediga dagar inomhus när det är fint väder. Börjar känna mig mer och mer som mamma :) och som pappa med rastlösheten :) saknar er!

Igår var vi en sväng upp på jobbet och hjälpte till med lite såromläggningar mm pga att det är dåligt med personal på avdelningen för tillfället. Ingen fara alls att jobba ett par timmar en lördag, men det var enormt skönt att få sova ut imorse och inte vakna av väckarklockan. Sov till halv tio, måste vara rekord här borta tror jag :)

Förutom att jobba igår så var vi en sväng ner på stan på eftermiddagen och fikade lite och på kvällen åt vi faktiskt middag i solnedgången på Hiltons takterass. Kanske lite opåhittigt med tanke på att vi bodde där för några månader sedan, men det är väldigt fin utsikt plus att det var härligt att äta någon annanstans än hemma. 

Nu har vi också bokat en helgtrip med game drive mm i mitten av oktober. Vi åker upp till ett ställe som heter Erindi och är där fre-sön. Ska bli superhärligt att åka iväg på en riktig utflykt. 
Maja, Marie & Rebecka det stället kanske är något för er att dra till? Ligger typ 3 h bilresa från Windhoek.

Som sagt nu ska vi ut och sola och bada lite.
Kram på er, hoppas ni haft en fin helg!

Fredagsmys med bubbel och god mat

Solnedgång från takterassen

En stor och väldoftande rosmarinbuske utanför Anna-Karin & Evelinas boende

Förlorat vadslagningen

Nu är alla utom Evelina ute ur leken. Nästa måndag är hennes bud för överflytt av patienter och jag tror faktiskt att det kommer bli just måndag. Ja ni hör ju, det flyttas framåt hela tiden och vi tror hela tiden stenhårt på att snart går flyttlasset, men nej. Men nu tror jag iaf verkligen att på måndag blir det :)

Den här veckan har hittills innehållit födelsedagsfirande av Mitch, vår rehab coach, med gemensam lunch för hela avdelningens personal. Det bjöds på pizza och cupcakes :) Dessutom råkade lilla Nita, flickan på avdelningen bredvid fylla år på samma dag, så vi bjöd in henne att äta tillsammans med oss också. Det hela blev väldigt lyckat även om maten inte precis kom i tid, men men.

För övrigt har vi under början av veckan, förutom att tagit hand om patienterna, fortsatt med work shops gällande förflyttningsteknik för vårt team. Jag har och dessutom helt städat ur ett av avdelningens allt-i-allo förråd som ni tidigare sett bild på och avgränsat ena halvan till Spinalis egna lilla förråd, vilket känns mer än bra :)

Anna-Karin visar stolt upp vårt nya förråd :)

Dessutom passade jag igår kväll på att lägga min högerhand på en varm (läs kokhet) platta som inte var avstängd.. Ja det var ju helt klart inte supersmart gjort, men tack vare aloe veran från Rebeckas "Survival Kit Namibia" så är min hand mirakulöst befriad från brännblåsor och har enbart några intorkade försök till blåsor på ett par ställen och lite sträv hud efter viss bränn-effekt.. Ja det var kanske bland det dummaste på länge, men tack fina Rebecka, jag lovar att gelen gjorde sitt till.

Förutom att jag ser fram emot måndag när vi förhoppningsvis flyttar över patienterna till vår sida av avdelningen (som förövrigt har blivit superfin!) så längtar jag enormt mycket till tisdag, för då råkar komma Niklas ner :) 

Hörde att det är ca 5 grader hemma nu, låter inte helt lockande. Men jag kan berätta att här har det blivit lite svalare igen och det beror på att det det faktiskt har regnat! Det var väldigt längesedan sist och Namibia lider av både torka och svält, så vi gläds med befolkningen här över regnet. Det både regnar och åskar faktiskt ikväll igen så vi får väl se om det blir lika brutalt väder inatt som igår.

Katja har nu planterat på vår balkong :)

Helgen som varit

Under helgen som varit har vi faktiskt haft det ganska kallt här i Windhoek. Under nätterna har det sjunkit till noll-gradit och igår hade vi kanske 15 grader som varmast.. Det låter kanske inte som superkallt, men vi har iaf upplevt det som väldigt kallt och längtat efter värmen. 
Idag har temperaturen varit bättre och vi har spenderat dagen ute på Okapuka Ranch, som bara ligger tre mil utanför stan, för lunch och Game Drive. Djuren var vilda men väldigt vana med bilarna man åkte i, så vi fick se en heldel.
För min del var det en välbehövlig utflykt för det känns som att vi mest rör oss mellan lägenheten, sjukhuset och mataffären. Inget fel på det, men väldigt skönt att åka iväg en liten sväng.

Det verkar tyvärr som att jag inte kommer att vinna vadslagningen angående när vi tar in första patienterna till avdelningen.. Jag tror däremot Anna-Karin ligger riktigt bra till med tisdag eller Pelle som tror på onsdag, men imorn blir det då absolut inte (tyvärr!).

Grattis igen Karin på din dag!
Kram

Skarpt läge

Idag skulle vi ha en halvdag på sjukhuset som vanligt, men det blev allt annat än en vanlig dag på jobbet för min del. Den här förmiddagen innebar skarpt läge för Katja & mig. Jag har för första gången varit aktiv i HLR under riktigt skarpt läge (ej en av våra patienter). Det är svårt att beskriva både den fysiska och psykiska utmattningen som infunnit sig efteråt. Men efter 50 minuter av kompressioner och liknande är man inte precis pigg på andra åtaganden, så både jag och Katja har unnat oss själva en lugn eftermiddag. 
Katjas avkoppling resulterade i en tripp till blomsteraffären så nu har vi både kryddor och blommor till vår balkong. Precis som jag förutspådde skedde alltså denna inhandling innan veckans slut :) När det är planterat och klart ska ni få se bild.

Mina tankar snurrar fortfarande, men nu i ett något lugnare tempo. 
Här hemma har det bakats (Evelina har gjort underverk) och frossats i choklad och annat gott så nu känner vi oss lite bättre till mods och ska snart äta middag.

Trevlig helg allihopa!

Första riktiga genomgången här nere

I eftermiddags började vi faktiskt med lite utbildning i form av genomgång av förflyttningsteknik. Pelle höll i själva genomgången och vi visade både självständiga förflyttningar, principerna kring det hela och hur man hjälper till och vad man inte bör göra mm. Det hela gick ut på att vi i gruppen skulle bli synkade och att vi skulle se till att vi lär ut ungefär samma saker, men slutade i värsta teambuildingen där vi skrattade och hade roligt samtidigt som vi gjorde nytta. 

Roligast av allt (tyckte jag) var att min sjuksköterskekollega Mansueta var den enda i det namibiska gänget som ville testa på att förflytta efter vår genomgång. Hon tyckte det såg tungt ut och trodde aldrig att hon skulle klara av det, men ville ändå genast testa. Toppen! Och det gick ju självklart hur bra som helst (trots att Pelle spelade tetra med noll balans och inte hjälpte till det minsta).

Hela teamet samlat

Mansueta & jag hjälps åt att förflytta Pelle som här spelar nyskadad tetra

Mitt i allt det här kom det förbi en kompis till en av tjejerna i teamet och det visade sig att han var engagerad i olika rullstolssporter och tränar ett basketlag på helgerna och tränar någon annan två gånger under veckan gällande racing. Världen är bra liten, det visade sig nämligen att handcykeln som står på ett annat våningsplan på sjukhuset (och som jag smygfotade häromdagen) var just den cykeln som han lånade för att träna en av killarna. Så det ska bli kul och se vad det finns för olika aktiviteter för vår patientgrupp att engagera sig i här nere om man vill utföra några sporter, men det kändes ju väldigt positivt att det faktiskt redan fanns någonting etablerat iaf.

Såg som sagt den här halvgömda saken under ett bord förra veckan
 och kände mig tvungen att ta en bild :)

För övrigt tränar vi fortfarande här hemma i lägenheten på kvällarna. Evelina kör hårt med oss mest varje dag. Jag hoppas vi kan hålla i det här under hela hösten, just nu har vi kanske snittat 4 ggr/v, vilket känns helt sjukt bra med tanke på att jag haft en alldeles för lång paus i min träning.. dvs inte tränat sen i vintras.

Annars har Katja äntligen hittat till en blomsterhandel, så hon och jag var där häromdagen och strosade runt. Just nu ligger största bekymret hos vår blomsterälskande läkare i att välja rätt krukor innan vi kan investera i blommor :) Men känner jag Katja rätt så har vi det nog lite mysigare ute på vår balkong redan innan denna veckas slut.

Stor kram!

Jobbar hemifrån nu i eftermiddag

Som det ser ut nu är vi fortfarande på sjukhuset under förmiddagarna, eftermiddagarna handlar mest om administrativt arbete. I dag ska jag börja förbereda utbildningstillfällen inför nästa vecka. Vi ska verkligen försöka hålla själva föreläsningarna så korta som möjligt och istället satsa på att visa hur vi rent praktiskt ska gå tillväga med olika workshops och liknande, tror och hoppas att det ger mer. 

Mina förmiddagar på sjukhuset handlar faktiskt hittills enbart om såromläggningar, vilket är väldigt utvecklande men även fortsatt frustrerande. Idag användes tex sista materialet av en viss sort som bara måste komma fram tills imorgon... Vi får väl se hur det går med den saken. För övrigt har jag nu även börjat omorganiserat avdelningens förråd vilket verkligen är en nödvändighet, ni kan se bilderna lite längre ner. Jag försöker förklara för dom att med ett välfungerande förråd kommer dom inte bara spara tid utan även pengar med tanke på att just nu beställs det hela tiden massor med saker som redan finns, men det ligger någonstans där ingen hittar det, och det man verkligen vill ha finns däremot inte att få tag på.. Ja ni förstår. Men jag fick hjälp av tre stycken supergulliga sjuksköterskeelever igår så vi har påbörjat processen iaf och snart kommer äntligen den nyinhandlade DYMO-apparaten till användning för uppmärkning av hyllorna :)

Förutom allt jobb här nere så kan jag meddela att mina månader här nere kommer innehålla en heldel besök hemifrån. Förutom att mitt underbara hjärta kommer ner hit under hela oktober för att också arbeta på projektet (!) så kommer november vara fullspäckat av roliga besök!

Pappa kommer först, sen mamma & Kristina och i slutet av november kommer Maja, Marie & Rebecka ner!! Gud så roligt det kommer att bli!!

Jag måste också bara säga att jag är så sjukt imponerad av min finaste faster Maud som hittat hit och läser den här bloggen :) Hennes tio år yngre bror (min käre far) har jag faktiskt lyckats skypea med i helgen som var, efter ca 10 försök så lyckades vi tillslut både se & höra varandra :)

Ha en fortsatt fin dag! Kram på er

Allt-i-allo-förrådet

Som ni ser prioriteras inte precis hyllorna i det riktiga förrådet som förvaringsutrymme...
Det här är alltså innan :)

Efter 2h arbete (dock ej riktigt färdigt än)

Idag fick vi besök av killen som var med när vi var i shoppingcentrumet och tränade rulltrappsåkning med SIDA-fotograferna. Även lilla söta Nita ville vara med och hänga lite, hon fick låna Evelinas telefon och har fotat precis hur mycket som helst under eftermiddagen :)

Vadslagning

Nu har det gått så långt här borta när det gäller renoveringen av avdelningen att vi börjat betta på vilken dag avdelningen kommer att vara såpass färdig att vi kan flytta över de första två patienterna. För detta krävs att ett av patientrummen med tillhörande badrum är helt färdigrenoverat, med fungerande sängar, bra madrasser, grovstädning utförd och att vi har personalfrågan löst. Mitt bett är det mest realistiska såklart och gäller måndag nästa vecka, dvs enbart 3 veckor efter plan. Övriga har satsat på torsdag denna vecka, tisdag resp. onsdag nästa vecka och sedan även måndag ytterligare en vecka fram i tiden. Vinnaren får önska middag, jag kommer önska efterrätt x3 då jag knappt ätit något sött sedan vi kom hit (i jämförelse med hemma alltså)... Står nästan inte ut när jag ser godis i affärerna vi är inne i, jag var tom tvungen att gå ut häromdagen för att inte hets-köpa Haribo.. Niklas underlättar inte precis det hela, som i helgen tex när han (troligtvis medvetet) åt lösgodis medan vi skypeade.. Men om två veckor är han här och förhoppningsvis med massor med lösgodis!?! :)

I söndags eftermiddag åkte jag, Evelina & Anna-Karin till en av två allmänna utomhusbassänger här i Windhoek. Våra förväntningar var inte precis höga och vi var mest glada att det ens var öppet. Men det var hur fint som helst och kostade bara 4 (!!!) svenska kronor att gå in. Helt sjukt billigt men det kändes toppen eftersom det innebär att många då har råd att faktiskt gå dit och dessutom att det var så fräscht var verkligen en trevlig överraskning. Själva bassängen höll dom kall, 15 grader bara, vilket resulterade i att jag fick bada själv och knappt hann komma i innan jag var ur igen.

Idag hade vi möte med chefssjuksköterskan på avdelningen och imorgon ska jag få börja omorganisera i avdelningens förråd :) Vi var lite oroliga för att dom inte skulle gilla den idén, men hon var enbart tacksam och lika trevlig som alla andra så det ska bli betydligt mycket roligare än att tampas med word & excel som jag gjort under flertalet timmar senaste dagarna. Men jag kan stolt meddela att jag faktiskt börjar förstå mig på excel LITE nu, men roligt är det inte än.

Håll tummarna för att jag vinner vadslagningen tack :)

Olympia Swimming Pool

Underbart lugn morgon

Jag har idag haft en helt fantastiskt härlig morgon.
Vaknade klockan sju efter 8h sömn och kände mig redo att kliva upp. Har sedan dess mest bara lyssnat på musik, surfat, druckit massa kaffe och bara slappat. 
Jag vill inte påstå att jag har hemlängtan, men jag saknar mina fantastiska vänner! Vilken toppenfin sommar vi haft tillsammans!

Nu ska jag nog snart försöka ta tag i den här dagen och ta tag i ångestmomentet Excel... 

Ida har lovat att spana efter en bladder scan åt mig, jag bifogar en bild så du vet ungefär vad du ska hålla utkik efter, tack fina! :)

Puss & kram

Ida, här är ett exempel på en blader scan :)

<3

Lördag

Nu har det hunnit bli lördag och den här veckan har gått hur fort som helst.
Den har till största del handlat om fortsatt administrativa och praktiska förberedelser inför att kunna öppna (vi kan dock inte öppna än för renoveringen är fortfarande i full gång). Det har inneburit att vi har haft en till föreläsningsomgång och presentation av avdelningen och fortsatt att handla både det ena och det andra till avdelningen. Jag börjar faktiskt hitta lite här i stan nu och får dagligen öva på att köra i vänstertrafik med vår otympliga minibuss med världens mest tröga växellåda.

För övrigt har patientarbetet startat och patienterna mobiliseras upp till rullstol av våra arbetsterapeuter, sjukgymnaster och rehab coacher. Själv har jag snabbt kastats in i sårvärlden. Emma kom ner hit och hjälp mig!! :) Det är superintressant att få vara med om, men det är tråkigt att kunskapen om förebyggandet av trycksår inte ser ut som den borde.. Det blir en utmaning att ta tag i här nere. Men just nu ligger faktiskt den största utmaningen i att få tag i bra material, jag vet att det finns (och apoteken har hyfsat bra utbud faktiskt) men att handla via dom är inte hållbart, utan det behöver beställas och att lista ut systemen här nere är inte precis det lättaste. Dock är alla jag träffat på hittills otroligt trevliga och hjälpsamma. Speciellt biträdande chefsjuksköterskan på avdelningen är helt förtjusande. Hon ler och skrattar hela tiden vilket underlättar vårt arbete enormt med tanke på alla förändringar vi redan nu börjat införa.


Idag var vi en sväng på jobbet och sen åkte vi hem och jag var tvungen att sitta med lite formulär jag inte hunnit med i veckan, de är frtf inte klara så det blir nog till att försöka sig på excel imorn... Önska mig gärna lycka till (har aldrig förut försökt mig på det). Men annars har helgen varit väldigt lugn och skön och idag hann vi även förbi en superhärlig affär som säljer frukt & grönt mm som vi blev tipsade om av några av våra medarbetare här. Dessutom har vi hunnit fira en födelsedag i veckan, Katja fyllde år i torsdags så det firades med middag på en restaurang här i närheten. Något annat roligt som hänt i veckan är att vår rehab coach Mitch har klarat körkortsteorin, så nu är det fritt fram för honom att börja öva inför uppkörningen.
Imorgon ska antagligen jag, Anna-Karin & Evelina försöka utnyttja vår lediga dag genom att på eftermiddagen åka till en utomhusbassäng som finns i utkanten av Windhoek. Det ska bli superhärligt att få vara utomhus lite och förhoppningsvis även få bada en sväng.


När vi igår var iväg och skulle bedöma några patienter på ett privatsjukhus här i stan så slutade det med en grundlig rundtur på hela området. Även om mottagandet var toppen och sjuksköterskan vi har kontakt med där borta är precis hur trevlig som helst kunde jag tyvärr inte riktigt ignorera klumpen i magen som infann sig under besöket på det där sjukhuset. Det är hemskt vilken skillnad det gör i länder som detta om man har pengar eller inte... Allt var välordnat och fint med hur mycket bra saker som helst inom detta område, men de enda personer jag egentligen såg som inte serverade mat eller städade var vita (både arbetande och inlagda). Det är en markant skillnad mot där vi spenderar våra dagar. Det känns helt absurt att det är pengar som ska avgöra vilken typ av vård man ska få.. Jag vet att det här inte är en världsnyhet men det blev så enormt påtagligt när man gick runt och fick se allt detta medan man vet hur det är för stor del av övriga befolkningen här..
Ja det var en olustig känsla, men som sagt ingen världsnyhet.
Här kommer istället lite bilder ni kan titta på :)

På avdelningen mittemot vår ligger denna ursöta lilla tjej som så gärna ville bli fotad av SIDA-fotografens stora kamera när dom var här förra veckan. Detta blev resultatet och bilden är överlämnad till henne :)

Här är Katja & Anna-Karin i full fart på den härliga fruktaffären

Även om vi hittills inte hunnit varit utomhus så mkt så är det inte jättesynd om mig, såhär bra hade jag det i eftermiddags när jag sysslade med formulären :)

Kram på er!

Arbetsvecka nummer två har startat

Nu har arbetsvecka nummer två dragit igång och vi har fortsatt att fixa och dona med allt möjligt.
Bland annat har vi haft vår första presentation idag, som mest var information för olika avdelningar på sjukhuset om vad vi gör här och vad vårt arbete går ut på. Dvs jag & min sjuksköterskekollega hade 3 slides tillsammans, mindre ansträngande och en perfekt liten uppvärmning :)

Stora nyheten idag är att jag lyckats Skypea med mammsen! Det gick toppen och även kameran fungerade tillslut :) Bildbevis finns längre ner. 

För övrigt har jag varit rätt trött idag. Kan ha att göra med att vi började vår presentation kl sju imorse.. Iof är ju det en tid jag är van att börja på, men iaf. Kan kanske ha något att göra med att Evelina kört slut på oss två dagar i rad, men idag fick vi faktiskt lite ledigt.

Måste bara berätta att idag var jag & Katja iväg tillsammans med en av våra namibiska kollegor på en lite medical supply-runda där vi fick se att det finns att beställa en heldel bra saker som vi inte sett på sjukhuset hittills (hoppas bara systemet fungerar som vi vill). Bland annat fick jag för första gången se intermittenta tappningskatetrar som tvättas, steriliseras och används flera gånger (dvs i typ 3 månader). Det enda vi fortfarande önskar oss är en Bladder Scanner. Om någon har en till övers så vet ni att vi skulle bli superglada för en :)
Morgondagen kommer att handla mycket om fortsatt genomgång och omformulering av formulär mm och på eftermiddagen ska jag & Katja iväg till ett privatsjukhus här i stan.

Var även en snabbsväng förbi psykiatrin igår för att hämta upp en sak och blev då lovad en mer grundlig tur framöver. Är supersugen på att se hur resten av sjukhuset ser ut. Tex intensiven, mödravården, psykiatrin mm.

Nej nu går ögonen i kors.
God natt!

Presentationen idag, här pratar Sylvia (Social Worker) om sin del i projektet

Mamma via skype :)

Tillbaka i Windhoek

Nu är vi i Windhoek igen efter en lite snabbare väg tillbaka, dvs vi körde 35 mil på fyra timmar istället för sju. Vägen idag gick mellan olika samhällen istället för upp i bergen och hela sträckan var (till skillnad mot den igår) asfalterad.

Innan vi åkte tillbaka hann vi förbi stranden en sväng för att se oss omkring. Även om det var varmt idag var det inte precis läge för bad, men om några veckor så kan man säkert både sola och bada vid kusten. Här går det ju mot sommar så det kommer bara att bli varmare. Vi har haft lite temperaturskillnader i helgen, från 37 grader i öknen till 17 grader vid kusten. Här i Windhoek var det runt 30 idag när vi kom tillbaka och med det i åtanke var det kanske inte helt smart att dra igång träningen idag efter ca 10 månaders paus. För efter att ha spenderat hela helgen sittandes i en bil tog vi faktiskt tag i oss själva när vi kom hem och satte igång med lite träning. Evelina körde slut på mig & Anna-Karin här ute i backarna och med styrkepass på innergården. Innovativt och effektivt.

Imorgon blir det halvdag på sjukhuset och eftermiddagsarbete hemma, för på tisdag börjar vi våra informationsmöten där både personal från avdelningen och från andra delar av sjukhuset är inbjudna. Där ska vi berätta vår roll i projektet och vad vi kommer att syssla med.

Här kommer lite avslutande bilder.

Swakopmund

Swakopmund

Swakopmund

Vårat kök i Windhoek
(som även sitter ihop med vardagsrum & matsal)
 

Vardagsrummet

Roadtrip i bilder

Ökenlandskap utanför Windhoek

Kuperad terräng strax innan den maffiga bergspassagen (som jag tyvärr ej fotade med mobilen)

När det ej är torka rinner här en stor flod

Fikapaus i öknen

Sanddyner precis innan vi kom ut till kusten

Walvis Bay

 Swakopmund

 Desert Breeze, här bor vi inatt