Avslutningsmiddag på avdelningen

Gårdagens basketträning

Okej, så idag hade vi som sagt avslutningsmiddag på avdelningen tillsammans med patienter och personal.
Det blev superlyckat och vi bjöd på tårta och Nando's efter omröstning bland patienterna. Men man kan säga att jag trodde att jag hade läget under kontroll tills det att en av våra patienter höll ett litet "spontan-tal" där han beskrev vilken glädje och värme vi spred omkring oss och hur han och alla hans "colleagues in wheelchair" trivdes med oss och hur glada de blev av alla leenden de blev mötta av varje dag. Som en avrundning på det här fina talet så valde vår lokala sjukgymnast att tacka och beskriva vilket tomrum det skulle bli nästa vecka när vi åkt.. Där gick min gräns. Jag som ändå senast igår kände att gud vad skönt det ska bli att dra hem nu. Så känns det inte riktigt längre. Dessutom hade jag ett superfint samtal med en annan patient om hur mycket han uppskattat mitt glada humör och allt vi lärt honom att nu fixa själv.. Ja gud jag känner att resterande del av veckan kommer att kunna bli lite halvjobbig.

Till något helt annat så stendog min dator ikväll mitt i allt. Förstå paniken som infann sig när jag inser att alla mina dokument, formulär, föreläsningar mm som ska lämnas här om typ TVÅ DAGAR var som bortblåsta och inte sparat någon annanstans än på den här datorn.... Eeh stackars Niklas som var på andra änden av face-time... Men 20 min senare fungerade den igen. Tack snälla fina hjärtat för att du är så sjukt bra på att hantera mitt humör.
Nerverna är lugnade, alla dokument mm ligger nu på en usb-sticka (kanske de borde gjort redan tidigare..). 

Imorgon blir det middag hos min sjuksköterskekollega Manuseta.
På onsdag middag med Maja, Marie & Rebecka (säkerligen med sällskap av delar av det svenska teamet).
Torsdag troligtvis sista fix med alla papper mm.
Fredag middag med Maja mfl och teamet.
Lördag kanske grill här hemma.
En liten första plan på hur sista kvällarna kommer att kunna se ut här nere.

Vi hann även med lite vändningsteknik idag igen

Imorgon börjar sista arbetsveckan här nere

Ja så nu har vi en arbetsvecka kvar här nere. Det är som ni förstått en hel del blandade känslor kring detta. Men för min del har det gått från att jag inte ville åka hem till att det ska bli rätt skönt att komma hem trots allt. Jag saknar er där hemma väldigt mycket och det känns som att här borta kommer avdelningen rulla på bra så vi kan med gott samvete åka hemåt igen. Dock har vi varit tvungna till att stoppa öppenvården för tillfället, vi var igång i tre veckor med mottagningen men med tanke på att förskrivningen av hjälpmedel inte fungerar som den ska plus att vi har för lite personal så får vi tyvärr pausa den delen för tillfället. 

Utbildningen av resterande personal på avdelningen är fortfarande i fullgång och vi har workshops och föreläsningar mest varje dag plus patientföreläsningar och öppna föreläsningar för personal från andra avdelningar på sjukhuset. För mig har det varit en väldigt nyttig och bra övning att hålla föreläsningar hit o dit.

Igår hade vi grillning tillsammans med vårt lokala team hemma hos en av arbetsterapeuterna eller egentligen hos hennes morbror (helt fantastiskt att denna person öppnade upp dörrarna för en hel drös med främmande människor med en dags varsel!). Det var verkligen supertrevligt! 

Eugene

Mansueta och hennes kille tillsammans med Evelina 

På tisdag ska jag dessutom hem på middag till min ssk-kollega Mansueta! Vi har försökt arrangera detta tidigare men det har varit så sjukt mkt annat pågång så det har inte blivit av. Så jag längtar väldigt mkt till tisdag, ska bli så mysigt.

Mansueta & jag

Jag kan bara säga att Mansuetas personlighet är helt fantastisk. Hon är stenhård och mjuk på en och samma gång, hon har ett helt fantastiskt poker-face och är det något hon inte gillar så låter hon det inte precis vara osagt allt för länge. 
Jag kommer med andra ord sakna henne väldigt mkt.

Imorgon ska vi ha avslutningsmiddag på avdelningen för både patienter och personal. Så idag blir det en heldel förberedelser inför detta gällande inköp och iordningställande av bildspel mm. Dessutom blir det basketträning med patienterna i eftermiddag, så nu ska jag försöka ta tag i dagen.

Nytt försök till gruppbild hade vi häromdagen eftersom att våra läkare inte var med förra gången.
Den här bilden som togs mitt emellan två "riktiga" bilder är rätt talande för hur roligt vi har tillsammans här nere.

Snart ses vi där hemma! Gud vad jag längtar!
Kram

Verkligheten kryper på

Sakta men säkert börjar planeringen inför riktiga livet hemma i Sverige att ta fart. Som ni vet älskar jag ju egentligen att planera men det har känts så främmande att tänka på Sverige och allt där hemma nu när man levt och jobbat här borta. 
Men nu har jag börjat reda ut lite olika saker och tex lagt schema inför januari. Dessutom har jag bokat biljetter till Skellefteå över jul för jag & N ska fira jul tillsammans för första gången och det gör vi med hans fina familj uppe i Bygdeträsk. För mig blir det första julen ifrån min egen familj och bara det känns ju lite annorlunda men framförallt känns det väldigt väldigt mysigt att få fira jul tillsammans med mitt fina hjärta.

Här borta känner man ju sig lite lätt avskärmad från sitt vanliga liv och det i sig känns ju egentligen rätt märkligt men jag har trivts så otroligt bra här borta. Jag tror det har mkt att göra med att jag faktiskt bara haft det som händer här och nu att ta tag i. Det har inte funnits tid till annat och inte hundra saker som drar i en. I vanliga fall älskar jag att ränna runt och träffa folk och har ju alltid tusen saker planerade. Men att slippa vardagsstress, träna hyfsat regelbundet, ha rätt mkt ansvar, vara påhittig och kreativ på jobbet men ändå rätt konkret veta vad man ska få gjort har passat mig utmärkt. Därför känns det ju lite märkligt att åka hem snart men samtidigt väldigt roligt att få komma hem och umgås med både vänner och familj som vanligt. Gud vad jag ser fram emot att träffa er där hemma!! Och igår lyckades jag & Joanna äntligen (efter typ en månads misslyckande) att få tag i varandra och prata prata prata :)

Såhär mysigt hade vi sist vi sågs <3

I helgen blir det fullt fokus på mina fina föräldrar som av en slump råkar vara här nere under samma helg. Så vi ska hinna umgås, gå rundvandring på avdelningen, träffa teamet (iaf det svenska), äta ett par middagar ihop, ev kika på lite rullstolsbakset på söndag, kanske ta en sväng på stan mm. Det kommer bli en intensiv och mycket härlig helg. Gud så roligt att ni är i Namibia just nu!


Jag som haft föreläsningar att förbereda inför både i tisdags och idag ska ikväll inte jobba någonting alls utan försöka somna hyfsat tidigt och ladda inför helgen. Dessutom ska delar av det svenska och namibiska teamet ut och dricka lite öl imorn så ev blir det till att hinna med det en sväng imorn efter middagen med pappsen oxå. Dvs att vara utvilad inför helgen känns som en bra idé.

Här i kollektivet har vi idag börjat peppa vi inför glögg, pepparkakor och lussebullar. Gud så mkt gott vi har att se fram emot när vi kommer hem.
Kram!

Vi har börjat dela ut kondomer på avdelningen, både manliga & kvinnliga faktiskt.
Jag passade på att pimpa lådan lite och efter en timme framme på bänken var den redan halvtom.
Göööö

 

Basketträning

Den här helgen har varit väldigt lugn och skön. Det har nämligen varit lite förkylning på gång i kollektivet och dessutom tror jag att vi alla, efter våra senaste helgutflykter, tyckte att det var rätt skönt med en helg i Windhoek utan större planer.

Igår var vi en sväng på stan och idag på eftermiddagen tog vi med några av patienterna till en rullstolsbasketträning. Jag kan säga att det var väldigt uppskattat av både patienterna och av de som är med i basketlaget. Det är nämligen så att deras träningar inte precis består av 30 pers, utan snarare av kanske sju stycken, så när vi dök upp med fyra till så ökade det stämningen rejält.

Mitt under uppvärmningen ramlade en av våra patienter ur stolen (helt odramatiskt!) så då blev det en snabb genomgång av förflyttning från golv (mark) till stol av Pelle iakttagen av samtliga närvarande. Toppen! Väldigt okomplicerad och spontan genomgång - perfekt.

Roligt var också att det inte bara var killar med i laget, utan 2 av 7 som dök upp till träningen idag var faktiskt tjejer! Kul. Vi är inbjudna att komma nästa söndag igen, så det ska vi absolut försöka göra!

Men det här med rullstolar är ju verkligen en sak för sig och att dom inte skulle träna i basketstolar förstod vi ju såklart. Men några av stolarna vi såg idag var verkligen under all kritik. Nog vet man att rullstolarnas kvalitet inte precis är den högsta här borta (för att uttrycka det milt) och anpassade för rätt person är dom verkligen inte, men några av stolarna vi såg idag var verkligen skrämmande dåliga. Det skär i hjärtat att se folk behöva åka runt i trasiga rullstolar som knappt håller ihop.. Men jag hoppas att vårt arbete här nere kan hjälpa till att ändra synen lite grann iaf på vad en rullstol är för något och hur den ska användas och till vad. 

Här kommer lite bilder från eftermiddagen :)

Kram!

Uppvärmning

Genomgång

Matchen är igång

Knappt en månad kvar

Nu har vi knappt en månad kvar här borta, känns konstigt att vi snart ska hem. Niklas är redan hemma och uppe i norr ligger snön tydligen redan. Känns oxå konstigt när det här är hur varmt som helst.

Idag när vi gick från avdelningen och skulle hem frågade Katja från ingenstans om vi inte glömt någon? Kändes som att vi inte var fulltaliga - Niklas har ju åkt hem som sagt och alla saknar honom redan här borta! Både patienter och personal har frågat mig hela dagen vart han är och när han egentligen kommer tillbaka. 
Själv har jag hunnit med en sväng till SA i början av den här veckan. Jag har hälsat på min underbara gudson och hans härliga familj! Om några veckor ses vi ju igen i Sverige, men jag längtar redan ihjäl mig. Jag vill tillbaka och leka med bilar och bada med er!

Idag har vi på avdelningen haft första mottagningsdagen, dvs uppföljning för patienter som inte längre är inneliggande men som har en ryggmärgsskada sedan tidigare. Två av tre kallade dök upp och vi är verkligen supernöjda med hur det fungerade och med allas insats. Vi har ju inte jättemånga veckor på oss att få detta moment rullande, men våra kollegor här nere imponerar som vanligt på oss och det kommer såklart fungera hur bra som helst. Dessutom hade jag min första patientföreläsning idag. Hade skrämselpropaganda gällande trycksår och med rummet fullt av både patienter och personal gick det hela faktiskt förvånansvärt bra. Nästa vecka fortsätter det med andra ämnen och det här kommer att tas över av våra kollegor framöver så det blir patientföreläsningar på öpppenvårdsdagarna även framöver. 

En fördel med att det börjar dra sig mot mitten av november är ju annars att båda mina föräldrar snart kommer ner! Och strax därefter kommer Marie, Rebecka & Maja! De tre sistnämnda har jag ju lurat ut mot kusten (eeeh inte precis varmt... vindjackan är att rekommendera att ta med!) Men jag tror att ni kommer att få det superhärligt med god mat (fisk & skaldjur), roliga aktiviteter och fin miljö med kontrasterna mellan hav & sanddyner. Ser så mkt fram emot att ni sen efter lite andra avstickare äntligen kommer till Windhoek! Sen är det hem till Sverige och jul och allt vad det innebär. Och inte minst nyår! Då min bästa Sofia ska gifta sig med sin fina Fredrik. Gud jag står inte ut med tanken på vilken fantastisk nyårsafton vi ska ha! Åh nu känns det helt plötsligt som att jag vill hem. Men det ändrar sig säkerligen när jag kommer till avdelningen imorgon :)
God natt.

Swakopmund

Innan vi åkte tillbaka mot Windhoek i söndags hann vi med lite fyrhjuling på sanddynerna - gööö!

Anna-Karin var rätt nöjd :)

Det var även Niklas :)

Det fanns även papegojor som ville hälsa lite

Kändes som att teamet saknade en medlem idag

Tillbaka i Swakopmund

Vi är tillbaka i Swakopmund!
Jag & Niklas åkte hit redan i torsdags för att spendera hans sista helg här i Namibia ute vid kusten och bland dom fina sanddynerna. 
Så igår var vi ute på en delfintur men fick tyvärr inte se några delfiner, men desto fler sälar, pelikaner och flamingos! Vi hade supermysigt och blev bjudna på bubbel & ostron i slutet av färden!

Idag är Niklas & Pelle ute och fiskar hela dagen (hoppas på bättre lycka denna gång så att det inte blir som det blev i Hochland Nest...)
Själv vet jag inte riktigt hur jag ska spendera dagen, men dimman utanför fönstret bådar iaf gott, det innebär att det troligtvis spricker upp och blir fint under dagen. För jag kan meddela att här är det inte helt varmt. Tillskillnad mot Windhoek där man helst går i shorts och linne vill man här ha jeans & fleecetröja (iaf på morgon & kväll). Men vi får se, jag & Anna-Karin funderar på att ev rida kamel idag och imorn blir det fyrhjuling i sanddynerna innan vi drar tillbaka mot Windhoek.

Sedan jag uppdaterade er om läget sist så har vi hunnit med en hel del. Bland annat så ville våra kära team-medlemmar se till att vi alla gick ut och åt traditionell namibisk mat innan Niklas åker hem. Så i onsdags var vi ute i Katatura och åt middag ihop nästan hela teamet (Katja & Michael var tyvärr inte hemma från ISCOS än men övriga var där). Det var en mycket spännande upplevelse och framförallt hade vi väldigt trevligt! 
Jag & N testade allt som serverades, sen var det kanske inte så att man ville ha mer av precis allt men det var roligt att prova iaf.
Förutom att det beställdes in lite mer "västerländsk" mat i form av kyckling- & köttgryta så serverades det maskar, inälvor (tror att det var magsäck), Smiley som var ett tillagat gethuvud där kinden var delikatessen men jag testade även en bit av tungan och hjärnan. Dessutom delar man maten hejvilt och bestick finns inte att få tag på så långt ögat når. Väldigt mysigt initiativ av våra namibiska kollegor och en mycket härlig kväll.

Tidigare under samma dag hade jag & N blivit runtkörda i just den delen av staden (Katatura) av våra sjuksköterskekollegor för dom ville visa Niklas en annan del av staden än den vi ser varje dag. I den här delen bor folk i allt från miljonvillor till plåtskjul och man ska inte tro att alla plåtskjul är rangliga och obeboeliga utan många har elektricitet, rinnande vatten och fungerar i stort som vilken bostad som helst. I denna delen av staden bor många av våra kollegor så det var väldigt intressant att få se och höra deras beskrivning av områdena. Så vi hade med oss lunch till dom i bilen och så körde vi runt i drygt en timme och blev visade ungerfär hur dom bor och hur det ser ut. Vi gick av på en marknad och fick se det mesta av maten som vi senare på kvällen faktiskt åt.
Ja onsdagen var en mycket upplevelserik dag som ni förstår.

Förra helgen var vissa av oss lite halvkrassliga men tack vare en snabb återhämtning hann vi faktiskt shoppa en heldel. Jag & Niklas har handlat så mycket att vi inte riktigt vet hur vi ska få hem allting. Men här är så billigt att man vill köpa allt man ser. Detta i kombination med att vi knappt hunnit fundera på att handla kläder förut resulterade i en viss urballning, men jaja så får det vara.

På måndag drar Niklas hem till Sverige och vi har bara en månad kvar här i Namibia. Tiden har verkligen flugit iväg. Känns helt konstigt att vi snart ska hem igen.
Dessutom drar jag till SA några dagar nästa vecka för att hänga med min underbar lilla Max och hela hans fina familj.

Team Smurf